Varför är viktnedgång så svårt?

Du har säkert, likt många andra, gett dig på viktnedgångsförsök som kantats av hunger, energi dippar samt ett gnagande sug efter allt man inte får äta. Kanske till den grad att en känsla av att din kropp arbetar emot dig har kommit krypandes?

I så fall var du faktiskt helt rätt ute, eftersom det är EXAKT vad som händer i din kropp när du ligger på ett energiunderskott, dvs äter färre kalorier än vad den behöver.

Den bistra sanningen är att kroppen inte VILL förlora det värdefulla kroppsfett som är tänkt till karga tider när mat inte finns att tillgå. Detta innebär att vi arbetar mot kroppens instinkt att bevara det så kallade status quo. När detta jämviktsläge rubbas genom en förminskad fettmassa, tolkar kroppen (och självklart vår hjärna) detta som ett hot mot vår överlevnad och kommer agera därefter, genom att applicera en rad åtgärder för att förmå oss att öka energiintaget för att jämviktsläge återigen ska uppstå.

Detta sker dels genom en ökad utsöndring av hungershormonen ghrelin samt en minskad utsöndring av mättnadshormonerna leptin, GLP1 och PYY. Det sistnämnda hormonet agerar på ett lite längre tidsperspektiv genom att påverka den långsiktiga mättnaden. Vid en riklig utsöndring PYY innebär detta att vi automatiskt äter mindre nästkommande måltid. Denna hormonella obalans sker på förhållandevis kort sikt men fortgår energiunderskottet, dvs ett längre kaloriintag än vad kroppen önskar, tar den det hela till nästa nivå genom att så sakteliga skruva ner ämnesomsättningen. Detta genom att påverka en rad olika interna mekanismer, vilket gör oss ofta både tröttare samt mer frusna, med syftet att spara på den energi som finns att tillgå.

Faktum är dock att initierandet av de tidiga försvarsåtgärderna infaller betydligt oftare när vi inte har en tanke på viktnedgång, jämfört med de planerade viktnedgångsförsöken. Med detta syftar jag till kroppens förmåga att få oss att ta igen för förlorade kalorier som har uppstått under dagar med för liten tillgång till mat eller perioder som kantats av t.ex. nedsatt aptit till följd av stress eller oro.

Utan att vi egentligen tänker på det, ökar portionsstorlekarna samt även ofta måltidsfrekvensen nog för att kompensera för det tidigare kalorimässiga bortfallet och här spelar just den hormonella obalansen huvudrollen.

Detta är en fantastiskt värdefull egenskap i vardagen, men som tidigare nämnt arbetar den mot oss på bred front vid planerad viktnedgång och är den huvudsakliga orsaken till att det där nyårslöftet så gott som alltid förblir ett viktnedgångsförsök.

Skulle viktnedgångsförsöket ändå bli ett lyckat sådant och vi lyckas nå vår målvikt, är lyckan oftast inte långvarig. Detta eftersom vi har två ytterligare faktorer som likt en bumerang får vikten att återgå, ofta till den ursprungliga siffran eller mer därtill, i sann jojo-bantningsanda. Jag tänker dock att vi sparar dessa faktorer samt mekanismerna bakom till ett senare tillfälle och separat artikel.

Jag kan se framför mig hur många av er ifrågasätter ifall det ens är värt att försöka sig på en viktnedgång över huvud taget, med tanke på kroppens motstridighet samt hur svårt det är att behålla den nya lägre vikten. Faktum är dock att det inte alls är så hopplöst! Jag skulle till och med vilja påstå att med rätt kosthållning på plats samt verktygslåda i bagaget, rullar en viktnedgång på förhållandevis problemfritt och med ytterligare ett par verktyg adderade klarar vi dessutom av att behålla den nya vikten förhållandevis problemfritt.